onsdag 25 november 2015

När hundarna kommer


I måndags vann Jessica Schiefauer för andra gången Augustpriset i barn och ungdomskategorin med sin nya roman När hundarna kommer. I sitt tacktal tog hon upp att priset inte borde delas mellan barn och ungdomslitteratur utan att de borde få ett pris var. Vi kan bara instämma!

När hundarna kommer handlar om tre tonåringar, det nyförälskade paret Ester och Isak samt Isaks lillebror Anton. Den handlar om vad som händer när Anton blir mördare i en akt som påminner väldigt mycket om mordet på John Hron 1995, en händelse som länge följt Jessica Schiefauer då hon växte upp i närheten.

Vi har läst boken under hösten och vi kommer i texten nedan att diskutera den. God läsning!

Fia: Jag kan försöka börja med vad jag tyckte om boken, vilket inte är helt lätt då jag sällan varit så osäker på en bok. Att skriva om våld och nazism bland unga tror jag är jätteviktigt och att som Jessica försöka förstå våldet. Historien är spännande och jag gillar att boken snarare handlar om tiden efter mordet än om själva mordet. Vad som händer med människorna runt omkring, Ester, Isaks och Antons föräldrar, folk i skolan och människor som bor i samhället.

Tyvärr har jag svårt främst för karaktärerna, jag tycker att de handlar konstigt. Och med det menar jag inte bara Anton som faktiskt dödar en annan människa utan även Ester och Isak. Vet inte vad det är men nånting med karaktärerna jag inte köper. Självklart kan traumatiska händelser påverka ens agerande men här tycker jag mest att det blir konstigt. Vad tyckte du om boken och hur ser du på karaktärerna?

Lina: Jag gillar egentligen ingen av karaktärerna särskilt mycket. Det är nästan lite jobbigt att läsa när Ester är så patetisk och när Isak utnyttjar henne som han gör. Samtidigt är det ju sånt som kan hända och det är bra att läsa även sådant som inte är sockersött skimrande inlindat i rosor. Sen gillar jag inte att hela grejen med att alla lyssnar på ultima Thule och har Tors hammare runt halsen utan att det problematiseras Är alla i boken rasister eller vad är grejen?

Fia: Ja, jag reagerade också på de nazistiska attributen. Tänker att antingen är det normaliserat där de bor eller så är det ett sätt att “introducera” att det finns nazism. Tidigt i boken beskrivs en fest vid sjön och att någon skrålar nationalsången, det blir övertydligt på nått sätt. Om jag inte vetat från början att boken handlar om ett nazistmord hade det kanske fungerat bättre men nu blir det väldigt klyschigt. Men att ingen reagerar är märkligt, kanske har det med tiden att göra. Jag kan inte bestämma mig för om det är 90-tal eller nutid. Vad fick du för uppfattning? Klimatet på 90-talet var annorlunda och jag tänker att medvetenheten ute i skolorna inte var lika bra som jag hoppas att den är idag.

Lina: Jag har läst i efterhand (i någon recension) att den ska utspela sig på 90-talet, men det vet jag inte om jag uppfattade under läsningen (höll dom inte på att SMS:a varandra? Liksom, fanns det SMS på 90-talet?! Knappt!). Tycker att stämningen i boken är väldigt tidsobunden, vilket jag gillar. Den kan handla om idag, för tjugo år sedan eller om ett år. Oavsett om det är nutid eller dåtid så var knappast alla nazisympatisörer på 90-talet. Jag antar att jag bara önskade att det fanns några vettiga (läs: icke-nazivänliga) karaktärer i boken. Fast jag tyckte ändå att boken var bra. Det brukar vara ett gott tecken när man gillar en bok trots att man inte är så förtjust i huvudpersonerna. Vad tyckte du bäst om med boken?

Fia: Nä, alltså jag tycker inte att det i sig inget problem att boken inte inleds med ett årtalm Men jag hade precis som du velat ha nån motpol till högerextrema tatueringar och smycken men det saknas. Blir lite extra känsligt kan jag också tycka då det påminner så mycket om ett riktigt fall.

Bäst tyckte jag nog ändå om Esters och Isaks relation, men kanske att den i min läsning fick ta för stor plats. Eller för liten plats, Isak beter sig så underligt och i många fall ganska elakt men Ester agerar också väldigt märkligt. Maktobalansen mellan dem skulle kunna vara en helt egen bok... Men jag uppskattar att den följer flera personer då en sån här händelse påverkar väldigt många.

Lina: Jo, deras relation börjar ju som något fint och bra, men går snabbt över i besatthet och utnyttjande. Måhända omedveten sådan från båda håll, men ändå. En osund relation!

Tror att vi kan konstatera att ingen av oss är hundra procent sålda på boken, men att vi tycker att den är läsvärd, eller t.o.m. att den bör läsas. Att det är viktigt att förstå att små saker kan få helt vanliga människor att göra stora saker. Hemska saker. Oförlåtliga saker. Vi är inte “onda” eller “goda” och vi påverkas av en mängd saker i vår närhet.

måndag 23 november 2015

Iggy 4-ever





 "Men ÅÅÅH.. .!! 
 Jag hatar mitt liv" 








Uppföljaren till Hanna Gustavssons Nattbarn är Iggy 4-ever. Här, i bok nummer två har Ingrids smeknamn Iggy anammats mer. Hon är ett år äldre än i Nattbarn och relationen med den gamla bästisen Julle är inte vad den varit. Inledningsvis förstörs Iggys mobil och den tillsammans med flera andra faktorer som pizza och bio visar på hennes situation hemma. Utan att varken överdriva eller negligera det utanförskap som det innebär att inte alltid ha råd. I bakgrunden syns den ensamstående mammans försök att ta kontakt, men att umgås och uppfostra i samma mening blir ofta fel.

Handlingen i Iggy 4-ever är inte lika fokuserad som i nattbarn utan är mer vardag. Skola, kompisar, pengar, trasig mobil, ensamhet och att vänner ibland finns där en inte anar. En fin vardagsberättelse genom en 14 årings ögon, när allt inte riktigt är vad en vill att det ska vara.



Iggy 4-ever är Augustnominerad i kategorin barn och ungdomsbok 2015 och ikväll får vi se hur det går. Jag håller tummarna för Hanna och Iggy.


/Fia

Nattbarn




 "Every day, nine to five, 
 I'm trapped in a pinstriped suit at my office" 





Jag fortsätter att läsa serier och har nu läst Hanna Gustavssons serie Nattbarn om 14 åriga Ingrid. Ingrid vill helst vara ifred, hänga i olika forum och googla kön (vilket är svårt med en mamma som hela tiden tjatar och gör sig påmind).

Serien utspelar sig under en kort tidsperiod och en del av huvudhandlingen kretsar kring Ingrids nya vänskap med skolfotografen, en vänskap som uppstår ur det gemensamma intresset för hårdrock. En ny vän som förstår och bryr sig på ett annat sätt än de i skolan. Samtidigt som mamma undrar vad hon egentligen gör och vem hon träffar. Jag uppskattar att serien är så ocensurerad vad gäller Ingrids tankar och datorvanor, Hanna Gustavsson ger Ingrid en sexualitet (vilket ofta saknas i gestaltningen av framförallt tjejer, även om det kommer mer och mer).

Stämningen i serien påminner mig om Lucas Moodyssons film Vi är bäst*, den handlar om tre tjejer som också är i yngre tonåren. Det är två varma berättelser om alla svårigheter med att befinna sig i yngre tonåren men också allt fint; fritiden, gamla vänner, nya vänner och ökat förtroende vad gäller egna pengar och tider att vara ute.

Väldigt rolig och snabb läsning, men ändå en berättelse som jag kommer att bära med mig.

/Fia

*Som bygger på Coco Moodyssons självbiografiska seriealbum Aldrig god natt, vilken jag tyvärr inte läst än trots lång tid på att-läsa-listan

fredag 20 november 2015

Zelda - Uppbrott och utbrott





 "FOLK ÄR INTE KLOKA PÅ INTERNET!" 





Har nu äntligen hunnit inte bara börja läsa utan även avsluta del fyra i Lina Neidestams serie om åttiotalisten och feministen Zelda. I del 4 har Zelda och pojkvännen (kulturmannen Cesar) öppnat upp sin tvåsamma relation, vilket inte är så lätt för Zelda som hon kanske trott.

Albumet är fyllt av frustration och feministiska iakttagelser i sann Zelda-anda, en del läsare verkar börja tröttna men jag måste erkänna att jag fortfarande älskar det. En del strippar upprepar sig, bland annat de som berör internationella kvinnodagen vs. internationella mansdagen. Men vad gör väl det? Även dagens datum har tagit sig in (på sida 126 hittar ni det), 20 november är det Transgender dag of remembrance för er som glömt. Att hatkören på nätet är stor och att kvinnor backstabbar varandra lite för ofta är något många vet, men Lina Neidestam porträtterar det med en träffsäkerhet som lyser upp i höstmörkret.

Har du inte läst Zelda än har du nånting underbart framför dig, än så länge finns det fyra album utgivna. Zelda, Zelda - Kampen fortsätter, Zelda vs. patriarkater och nu Zelda - Uppbrott och utbrott. Och för er som likt mig inte kan få nog finns även serienovellen Sex out west, kanske nått även för dig som bara tycker att det är långt till sommaren?




/Fia

fredag 13 november 2015

Vad gör man inte?

Det är sommar och syskonen Sanna, Anders och Karoline är på väg till sin mamma för att fira hennes födelsedag. Sanna mer eller mindre missbrukar killar, såklart alltid fel sådana. Anders missbrukar snarare alkohol, i alla fall dricker han för mycket ibland. Ibland blir han våldsam då han dricker. Yngsta systern Karoline tycks vara viljelös och fast i ett förhållande med en kille hon kanske egentligen borde skita i. De har en syster till, Lea. Hon tänker inte dyka upp på grund av något som hänt mellan henne och Sanna som lett till att de inte pratar med varandra.

Många hemligheter bubblar under ytan och i takt med att boken närmar sig sitt slut får man veta mer och mer om syskonen och varför de är som de är. Helt klart en läsvärd bok, med en del överraskande vändningar. Dessutom har boken bara ca 150 sidor, vilket kan vara skönt i dessa tider av trilogier och serier. 


/Lina

onsdag 11 november 2015

Mest utlånat

Tog precis ut en topplista för mest utlånade ungdomsböcker i år. OBS att topplistan gäller Salems bibliotek och inte Rönninge gymnasiums bibliotek. Mest utlånat här i år är i alla fall:

  1. Hungerspelen - Suzanne Collins
  2. Pappersstäder - John Green
  3. Förr eller senare exploderar jag - John Green
  4. 8 saker du aldrig skulle våga - Eva Susso och Moa Eriksson Sandberg
  5. Cirkeln - Sara bergmark Elfgren och Mats Strandberg
  6. I dödens labyrint - James Dashner
  7. Divergent - Veronica Roth
  8. Eleanor och Park - Rainbow Rowell
  9. Katherine-teorin - John Green
  10. Enklav - Ann Aguirre
  11. Livets outgrundliga mysterier - Benjamin Alire Sáenz
  12. Prodigy - Marie Lu


Vad kan vi konstatera av denna statistik då? Jo, att sådant som går hem är dystopier, John Green och verklighet kryddat med kärlek & sorg. Eller så är detta typ dom böcker jag tvingar på bibblans besökare…


Hur som helst kan jag verkligen rekommendera de flesta av böckerna på listan. Har faktiskt läst alla utom Prodigy. Däremot har jag läst Legend, som är den första i den serien. Den gillade jag. Inte den bästa dystopi jag läst (Katniss 4-ever!) men bra. Gillade att perspektivet skiftade mellan de två huvudpersonerna.


Katherine-teorin tycker jag man kan skippa. Den får bara två uttjatade roadtrips av fem möjliga. Kanske är felet att jag läst alla andra böcker av John Green och nu sa det bara stopp. För likt. Men egentligen en helt okej bok. Tror dock min kollega Fia har andra synpunkter på denna!

Har ni läst någon av böckerna? Vad tyckte ni i så fall?


/Lina

måndag 9 november 2015

Livets outgrundliga mysterier

Den här boken är så bra att jag inte ens vet vad jag ska säga om den. Emellanåt sträckläste jag maniskt, emellanåt storgrät jag. Mot slutet var jag tvungen att tvinga mig att lägga ifrån mig boken för att dra ut på fröjden att läsa!

Livets outgrundliga mysterier handlar om Aristotle Mendoza, en femtonårig kille i New Mexico. Hans bror sitter i fängelse, varför vill ingen berätta. Hans pappa är skadad av Vietnamkriget. Han har inga vänner och han hamnar lätt i bråk. Men så träffar han jämnåriga Dante och får för första gången i livet en vän.

Om vänskap, kärlek och att växa upp. Läs, läs, läs!



/Lina