Dröm från att dö

 "Första meningen" 

Alltid roligt att läsa en bra bok, men nånting som jag tycker är ännu roligare är att bli positivt överraskad av en bok som jag inte trott så mycket om. En sån bok är Emelie Kalén Loxis debut En dröm från att dö.

Bokens två berättare är Ellen och Zack. Ellen har en ätstörning, skadar sig själv och är rädd att hon aldrig ska bli kär. Zack mår också dåligt, han är suicidal och tycker att allt känns oäkta. Dom möts i en hiss som fastnar och plötsligt har de någon i sitt liv som förstår hur de mår och hur de tänker.

Suck så klyschigt tänkte jag, men den var tunn och jag hade bråttom till ett tåg. Det fick bli den och från det att jag börjar läsa är jag fast. Berättelsen är inte klyschig, den är vacker och mänsklig. Huvudpersonernas psykiska hälsa (eller i det här fallet mest ohälsa) behandlas med respekt, det är genomtänkt och vackert. Zacks droger och Ellens rakblad är ingen krydda utan det är en del av deras liv, någonting som jag tycker att många ungdomsromaner inte riktigt lyckas fånga.

Ångesten är personlig och på romanens knappt 200 sidor tecknas två personporträtt som berör mig väldigt. Hur Ellen och Zack försöker. Hur deras föräldrar försöker, från Ellens mamma (som gör mig galen!) som bara vill fixa allt oavsett om det är en skåpslucka på sniskan eller hennes dotter till Zacks mamma med alkoholproblem. Alla försöker de bara få livet att fungera, smärtsamt och vackert.

Titel: Dröm från att dö
Författare: Emelie Kalén loxi
Antal sidor: 195
Utgiven: 20150409
Plus: Skildrar psykisk ohälsa utan att använda det som krydda
Minus: Kan inte riktigt bestämma vad jag tycker om drogdelen i boken

Första meningen: ""