Sagoberättaren

"Blod.
     Blod överallt. På hans händer, på hennes händer, på hans skjorta, hans ansikte, smetiga ränder på kakelgolvet, den runda mattan är indränkt i det, mörkt, nästan svart, mattan var blå en gång, den kommer aldrig mer att vara blå."


Nu har jag läst Sagoberättaren som länge stått på min att läsa lista. Anna blir hopplöst förälskad i Abel, skolans ”polske apotekare”, skolkaren, langaren. Eller snarare blev hon kär i Abel Sagoberättaren, han som tar hand om sin lillasyster och försöker klara sin examen, den Abel som ingen annan i skolan känner. När hemska saker börjar hända är frågan vem Anna egentligen kan lita på, var går gränsen mellan saga och verkligt?

Jag vet inte hur mycket jag ska berätta, jag skulle gärna återge allt. Berätta om Rosenflickan, det gröna skeppet, den frågande och den svarande men det är nog bättre att du läser själv. Jag trodde från början att det skulle förekomma vampyrer (vet inte varför, antagligen pga. den blodiga inledningen och baksidestexten), vilket jag inte var så taggad på men så var det inte utan Sagoberättaren är vampyrfri realism.

I somras läste jag ju Nashville eller vargleken, vilken jag också tyckte väldigt mycket om. Jag minns att jag skrev att jag inte trodde att Sagoberättaren kunde vara lika bra men jag får ta det tillbaka. Jag har upptäckt en ny favoritförfattare som tyvärr bara skrivit två böcker på svenska, men jag håller tummarna för fler.

Författare: Antonia Michaelis
Utgivningsår: 2013
Antal sidor: 395
Plus: Alldeles, alldeles underbar! Perfekt balans mellan saga och verklighet
Minus: Nu har jag läst allt av Michaelis på svenska och min tyska... jag kan ingen tyska
Första mening: ”Blod. Blod överallt. På hans händer, på hennes händer, på hans skjorta, hans ansikte, smetiga ränder på kakelgolvet, den runda mattan är indränkt i det, mörkt, nästan svart, mattan var blå en gång, den kommer aldrig mer att vara blå.”

/Fia