tisdag 13 december 2016

Ormbunkslandet




"JAG BLUNDAR, LUTAR huvudet 
mot tågfönstret.”





Efter att Mika gett sig in i lumpen flyr Margit till Malmö, det var omöjligt att stanna kvar i tystnaden. Det var Mika som sa att det måste ta slut mellan dem, att de måste vara ifrån varandra och så blev det. Men Margit kan ändå inte förstå.

I Malmö träffar Margit snart Ina och Paco, hon får flytta in i deras kollektiv och en ny värld öppnar sig. En värld som kretsar kring kampen för ett rättvist samhälle, där demonstrera, affischera och ockupera är lite som att borsta tänderna. Men ensamheten och tystnade efter Mika finns kvar, en plågsam ensamhet som Margit inte kan prata med någon om trots att all kärlek ska vara fin.


Ormbunkslandet är en underbar bok, en sån där bok där jag önskar att jag från början haft en överstrykningspenna med mig i läsningen. Elin Bengtsson har lyckats få in mycket på de nästan 300 sidorna utan att det blir spretigt och platt, Ormbunkslandet är en levande berättelse där skrattet och den värkande ensamheten sluter upp intill varandra sida efter sida.

”Och det är sådana som de: psykoterapeuter, journalister, föräldrar, det normalas våldsamma försvarare, som är orsaken till det. Deras ord och blickar behöver inte finnas i rummet, de finns inuti oss ändå. De fick Mika att lämna mig på högen av dynor i Redskapsförrådet. Det förlåter jag dem aldrig för.”

Författare: Elin Bengtsson
Också skrivit: Mellan himmel och vinter (2013)
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 283
Plus: Vacker. Vacker. Vacker.
Minus: Att det inte blev något Augustpris.
Första meningen: "JAG BLUNDAR, LUTAR huvudet mot tågfönstret.”

/Fia

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar