"Det är höst när jag kommer bärande på elden. Ett evighetslångt, blött, grått mörker och jag har tre flaskor tändvätska i ryggsäcken. Allt ska brinna."
Agnes och Minna är bästa vänner och har varit det sedan fyran. De är rebelliska och brinner för sina åsikter. Men mest Minna ändå, det är hon som har idéerna och Agnes känner lite att hon bara hakar på. Men det gör absolut ingenting, för hon tycker ju som Minna nästan alltid.
Boken är berättad från Agnes perspektiv, och man förstår redan från början att något hemsk har hänt. Agnes minns tillbaka på det där sista året (halvåret?) med Minna och bannar sig själv för allt hon inte såg men borde ha sett och det som hon såg men inte gjorde någonting åt.
Jag blev ett stort Sofia Nordin-fan efter En sekund i taget med uppföljare, och den här boken gör mig inte direkt besviken även om handlingen är rätt annorlunda. Jag har läst många böcker på det här temat, många som tyckt bättre om eller som gripit tag om mig hårdare. Men en sak som den här boken har är att den har ett modernt och aktuellt tilltal i en svensk kontext.
Författare: Sofia Nordin
Antal sidor: 238
Utgivningsår: 2018
Första meningarna: "Det är höst när jag kommer bärande på elden. Ett evighetslångt, blött, grått mörker och jag har tre flaskor tändvätska i ryggsäcken. Allt ska brinna."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar